rush me, but leave time to wait

Så sitter jag här, ensam i lägenheten och funderar på hur jag hamnade här. Hur det kommer sig att mitt liv blivit vad det är, vad jag ger och vad jag får. Drömmar. Det är mycket jag vill göra, uppleva och se, och jag vill helst göra det på mitt sätt. För det finns många kärlekar i livet, så vad ska man då välja? Det enklaste, lättaste; "most convenient", eller något svårare och jobbare. Just nu vill jag inte välja, jag vill ha min största passion som grund, för att sedan kunna göra allt annat som ligger och lurar i bakhuvudet. På något sätt ska det gå, drömmar.

Jag gillar New York, jag kanske till och med älskar den här staden. Ni vet sådan där ovillkorlig kärlek? Den som tar det goda med det onda. Det är på något konstigt sätt berusande att gå runt i möjligheternas stad. Och jag fruktar min kommande separationsångest, även om jag vet att hemma är bäst. Bitterljuvt.

Men usch vad djupt detta blev. Skyller på min musik, och på att jag just såg lite av Rent; "No day but today". Fantastiska rader musik.

Det blev en lugn kväll, mycket prat med goda vänner. Behövs inte mer för en lyckad kväll. Imorgon blir det vinterjackssökande del 3, blir intressant att de hur det går.

Fortsättning förljer,

Lisa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0