end of the day

Separationsångest och hemlängtan, det är vad jag blir lämnad kvar med. Nu sitter jag här i den nya fantastiskt fina lägenheten, ensam. Och visst kommer det att bli galet skönt att kunna stänga om sig och inte behöva vara social, och visst är det nära skolan och egentligen helt perfekt. Men jag saknar min familj. Den riktiga och den som skapades här. Ni är saknade.

Men så är det ju som Sheila säger; min tid kvar här kommer att gå fort. Och med fort menar jag nästan ljusets hastighet, det kommer definitivt att kännas som det i alla fall! Jag har mer eller mindre 4 månader kvar: Poff! Borta.
Men så vet jag ju att jag kommer att sakna detta livet något otroligt när jag väl är hemma också, jag vet det. Så jag ska gilla läget. Allt går i vågor och under de närmaste månaderna kommer ingen jag umgås mycket med att åka hem, vilket är skönt.

Jag ska medverka i ett gig i helgen, vi ska dansa vid en resturanginvigning vid Bryant Park. Ska bli skoj! :)

Nu ska jag ringa hem,

Lisa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0