fliza

The Lord Of The Rings. Jag finner egentligen inga tillräckliga ord, så kan kännas dumt att tillägna ett helt (ointressant?) inlägg åt just det. Men jag måste få skriva, tycka och filosofera av mig.

Jag vet att jag nämnde ganska nyligen att jag har kollat mycket på extra materialet den senaste tiden, och det finns verkligen inte något liknande på denna jord. Filmerna är gripande, inspirerande och magiska. Men extra materialet som berättar om folket bakom, de som jobbade dag ut och dag in i flera år, om vänskapen och om musiken, kan nästan vara ännu bättre. Jag kan kolla på det dag ut och dag in. Och kanske är det jag som är konstig. Men hellre det och glad, än normal. Tycker jag.

Ja, hela det fenomenet är fascinerande. Också för vad jag upplevde när jag såg dem första gången, och hur man varje vinter visste att man var tvungen att vänta ett helt år på nästa.. Det var nära jul, familjen var viktigare än någonsin och det var mörkt och snöigt ute. Perfekta förhållanden att gemensamt (för det är ju ett litet projekt att ta sig till en någorlunda bra biosalong hemma i kära Mellerud. Speciallt om man är utan körtkort) åka en bit och krypa ner i en vinröd mjuk biostol med godiset/popcornen nära till hands. Och diskutionerna påväg tillbaka hem i bilen! Obeskrivbara. :)

Minnen. Det är väl det de är; kära minnen.

Fantastisk "Piece of music":



In dreams.

Peter Jackson: "I thought I'd sum it up by saying that it was the biggest home movie in the world. ... Thank you. Follow me, follow me!"

Lisa