fliza

Jag saknar engelskan. Saknar mycket som har med mitt amerikanska liv att göra. Men som sagt, det var ju ändå en fantastiskt underbar förvrängd tid. Inte riktigt verkligt. Men jag saknar det.

Idag fick jag veta att vi inte behöver betala min operation ur egen ficka, väldigt trevligt! Den första bra nyheten på länge känns det som. Så nästa vecka smäller det, time for changes.

Här är lite fler bilder från Miami:







Slut på pics for denna gången.

Ciao,

Lisa

Det finns möjligheter. Jag försöker verkligen att hitta vad som kan passa, passa ihop med vad jag vill. För hade jag kunnat göra vad jag känner för, hade jag inte haft något problem. Förstås.

Det är inte lätt när det är svårt.

Nu ska jag försöka att få tag på en sköning, en som lever ett totalt motsatt liv till mig just nu. Så hon är säkert upptagen med något viktigt. Let's see.

Ciao,

Lisa

Hej vänner.
Nu har jag varit hemma i 5 dagar. Jag har gått upp tidigare och sovit längre än vad en levande själ borde, fått höra och se hur mitt knä faktiskt ser ut, vilat, samlat mod... Jag kan inte göra någonting just nu, bara sitta och vila, ta det lugnt, gå så lite som möjligt. Detta låter kanske inte så farligt, det kanske till och med låter lite skönt? Men efter att ha bott i New York ett år och dansat för underbara lärare, är sitta still på Vallen en "stretch". Jag älskar hemmet, och familjen. Jag önskar bara att jag hade kunnat röra på mig: träna. Men tillslut så, allt löser sig. Mod.

Eventually :)

Lisa

Nu är det dags. Idag bär det av hemåt, och jag lämnar denna otroliga stad. För denna gången.
Flyget går ikväll, så jag ska hinna med lite saker idag också. Som att köpa "I love NY" tröjor (nej, jag har inte köpt en enda sen jag kom hit), eventuellt köpa någon present, packa, prata med vänner osv.

Så imorgon landar jag i Göteborg. Spännande, roligt och konstigt. Men mest spännande och roligt.



See you on the other side,

Lisa

Planering. Det ar min grej, det som gor mig stark men ocksa svag. Och jag tror att det ar dar skon klammer just nu, att mitt kna gor att jag inte kan ha nagra planer alls. Jag kan inte ens planera en vecka framat. Eller, jag kan inte planera och fokusera pa saker som for mitt liv framat, malmedvetet framat. Mattligt frustrerande.

Sa nu sitter jag har vid Yizhens dator och forsoker att inte tanka pa vad min fina lilla vita CD kan innehalla.

Livet kan inte alltid bara ga uppat, right?
Bounce back.

Bloggtorka tillsvidare...

Återkommer.

Jag lyckades paja mitt vänstra knä avsevärt mer i måndags... Så, ända sen dess har jag suttit still. Vilat, testat att gå lite på det för att få blodet att cirkulera lite mer osv. Jag ska till läkaren imorgon och se vad han säger. Vad jag kan säga nu är att det i alla fall är bättre idag än vad det var igår morse. Det där med "small victories" blir ganska viktigt i en sådan här situation.

Jaaaja, här kommer mer bilder från Miami :)
Välkommen på vår cykeltur:

















And the story goes on,

Lisa